Jag fattar!
Jag fattar att det är svårt att vara min vän, bejb, bästavän etc. Jag stänger folk ute, jag är oobservant, lyssnar inte osv. Men för det mesta är jag inne i min egna lilla värld, i alla fall irl. Jag försöker att inte tänka på verkligheten, för den skrämmer mig. Och jag har alltid haft svårt att lita på folk. Men när jag väl öppnar mig så berättar jag hur mycket som helst. Vilket börjar slå tillbaka nu.


Folk börjar ignorera, sabotera, sluta bry sig. Snälla nån, om jag berättar om mig själv hyfsat ofta så litar jag på dig, kasta inte bara iväg det. Ja, jag kanske inte alltid berättar hela sanningen för dig, men jag vill inte vara till besvär, för det känns som att det är det enda jag är.
Men om du nu planerar att lämna mig, börja ignorera mig, strunta i mig.. Bli inte min vän från början, få mig inte att lita på dig.
Jag har lätt för att älska mer än jag blir älskad. Jag har lätt för att lita på folk. Jag hjälper folk mer än jag begär att folk ska hjälpa mig.
Så snälla ni, om ni ändå tänker dra så behöver ni inte bosätta er i mitt hjärta. För jag är trött på de som kommer in i mitt liv, utnyttjar mig, eller stannar ett tag och sedan sticker. Jag blir så jävulskt sårad hela tiden.
Kalla mig självisk men jag vet egentligen att jag inte är det. För jag försöker få alla att må bra. Jag försöker finnas där för alla. Men det är svårt.
Så gör denna tjänsten för mig, för ATG underlätta.
- kom in i mitt liv om du tänkte stanna.
- kom inte in i mitt liv om du tänker dra till slut...

