Riva murar
Jag har så många känslor inom mig just nu och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner att jag har börjat bygga murar runt mig och att jag inte släpper någon innanför. Jag har börjat glida ifrån den ena efter den andra av de som faktiskt betyder något. Och det vill jag inte ska hända. Jag måste börja riva ner murarna, sten efter sten tills i alla fall de närmaste kan klättra över och in till mig.
Jag har en ovana att ljuga för folk. Upp o ansiktet, över konversationer eller ja, hur som helst, när som helst. Och det är verkligen ingenting personligt, jag vill bara att det jag ljuger om ska vara sanning. Jag vill kunna säga varje dag att det blir bättre och att jag mår bra, även fast så inte är fallet. Jag vill inte vara en liten flicka som behöver hjälp av sina vänner för att må bra. Jag vill vara hon jag var för ett år sedan.
Jag vet att det är omöjligt att spola tillbaka tiden men om det var möjligt så skulle jag ändra på lite saker som hände runt jul. För det som hände då skapade sår, jäkligt djupa sår som jag tror kommer sitta kvar väldigt länge, kanske livet ut.
Men nu har jag som uppgift att försöka vinna tillbaka mina vänner, jag ska försöka att inte ljuga lika mycket och jag ska försöka hitta tillbaka till mig själv.
New blog